Tecknad bild som illustrerar infrastrukturens olika delar. Bilden visar stad med koppling till spårtrafik, och elförsörjning. Elförsörjningen illustreras med vågor, vindsnurra och sol.

Regional utveckling behöver utbyggd kollektivtrafik

En god tillgänglighet inom och mellan storstäderna och omgivande stationssamhällen är avgörande för städernas och regionernas utveckling. Kraftfulla satsningar utvecklar näten för tunnelbana, spårvagn och pendeltåg samt fasta stombussnät.

Sverige år 2025

En kraftfull utbyggnad av attraktiv kollektivtrafik håller på att konkurrera ut bilen som färdmedel för pendling i och kring Sveriges större stadsregioner. Inkomster från biltullar och från försäljning av mark som tidigare varit trafikytor och parkeringsplatser finansierar delvis utbyggnaden av tunnelbana, spårvagnar och pendeltåg.

Fler åker kollektivt

Bilens attraktivitet som dagligt transportmedel i städerna har minskat, eftersom biltrafiken nu står till fullo för sina egna kostnader för miljö, hälsa, parkeringar och vägar, samtidigt som ökningen av drivmedelspriserna fortsätter. Lägre biljettpriser, bättre punktlighet, högre turtäthet, förbättrad komfort och goda uppkopplingsmöjligheter mot internet har samtidigt gjort att många fler väljer att åka kollektivt. Det är nu lätt att pendla mellan och över såväl läns- som landsgränser, eftersom kollektivtrafiken följer de funktionella regionerna istället för de administrativa. Tidtabeller, boknings- och betalningssystem har samordnats. Man kan nu också ta med cykeln på kollektivtrafiken och cykla på väl utbyggda cykelvägar vid slutdestinationen.

Regionala satsningar på en snabb utvigning av tunnelbanesystemet i Stockholm pågår. Samtidigt har tunnelbanan mellan Malmö och Köpenhamn kommit långt fram i planeringen och beräknas vara i drift inom de närmaste åren. I flera av storstäderna har spårvägsnätet utökats och knutit in förorterna till staden. Längs Norrlandskusten har Botniabanan medfört att restiderna blivit kortare och pendlingen mellan kuststäderna har ökat väsentligt. Vid planeringen av nya spår har stor vikt lagts vid anpassning till omgivande landskap och människors och djurs rörelsemönster.

Spår till bostäder

En utbyggd pendeltågstrafik i samtliga större stadsregioner har öppnat upp en ny större bostadsmarknad i och med att fler stationssamhällen och knutpunkter har knutits till kollektivtrafiknätet. Därför växer nu stadsregionerna i bättre balans med bostadsutbudet, samtidigt som nya bostäder byggs i hela stadsregionen. De snabba och bekväma kollektiva transporterna och det ökade utbudet av bostäder innebär att trycket på nya bostäder i mycket centrala lägen har minskat. De mindre orterna i stadsregionernas utkanter, längs kollektivtrafikstråken, konkurrerar nu också med sina attraktiva boendemiljöer.

Mellan stadsregionerna bidrar utbyggd nationell järnvägstrafik till att underlätta de kollektiva resorna. Inom stadsregionerna, där behovet av resor och godstransporter är mycket stort, satsas det kraftfullt på spårtrafik i olika former. Längs kollektivtrafikstråken som ansluter till städerna etableras nya stationssamhällen och gamla återuppväcks och förtätas med beaktande av buller och risker med farligt gods. Satsningarna på stationerna inbegriper stationsnära grönytor, bil- och cykelparkeringar och cykelstråk. I de mindre orterna på landsbygden och som anslutningstrafik till stationsorterna utgör fasta stombussnät en viktig struktur i planeringen av ny bebyggelse. I flera fall har de mest tättrafikerade stombusslinjerna börjat elektrifieras.

Bil i glesbygden

Biltransporterna har generellt sett minskat även i glesbygden, bland annat genom att tillgången till internet förbättrats och system med mobila servicefunktioner successivt utvecklats.

Bilen är fortfarande det vanligaste färdmedlet, kompletterat med möjlighet att beställa taxiskjuts till anslutande kollektivtrafik. Även fordonsflottan på glesbygden får en allt större andel elfordon. Infrastrukturen med laddstolpar har snabbt fått en bred nationell spridning längs större vägar och kring arbetsplatser och offentliga lokaler.

För att nå visionen ser Boverket att

  • Biltrafiken står till fullo för sina egna kostnader för miljö, hälsa, parkeringar och vägar. Genom att belägga trängsel, miljö och hälsoskadande transporter med ökade avgifter sker en växling av kostnaderna till subventionering av utbyggd spår- och kollektivtrafik ske.

  • En samordning av tidtabeller, boknings- och betalningssystem har skett på nordisk nivå. Möjligheten att ta med cykel och annan mer skrymmande packning har också utökats på både lokal, regional och fjärrtåg.

  • Effektiv och snabb järnvägstrafik mellan stadsregionerna i Norden säkerställs genom stora nationella, Nordiska och Europeiska investeringar.

  • Stora satsningar på tunnelbana, spårvagn och pendeltåg görs i storstäderna.

  • Kollektivtrafikstråken, stationssamhällena och fasta stombussars linjenät blir allt mer styrande för var ny bebyggelse planeras in i de kommunala översiktsplanerna.

  • Boende i glesbygden underlättas av utbyggd IT, mobila servicelösningar och infrastruktur för elbilar.

Analys år 2012

En av de viktigaste faktorerna för regional utveckling som framkommit i samtalen med regionala aktörer runt om i landet under Boverkets seminarier våren 2012 är tillgången på bra infrastruktur. På lokal och regional nivå är det i första hand den regionala kollektivtrafiken som ses som avgörande för utvecklingen.

Pendlingen in till storstäderna har under en lång tid ökat och gynnat storstädernas tillväxt och arbetskraftsförsörjning. Drivkraften att bosätta sig i orter utanför storstaden är livskvaliteten i ett mer lantligt- eller småstadsboende, men kanske framförallt att boendepriserna generellt är lägre ju längre ut från storstaden man kommer. På grund av den växande storstadens ökande utbredning ökar efter hand pendlingsavstånden. Då tar det längre tid att resa in till storstaden centrum och med ökande bränslepriser så blir det också dyrare. Pendlingsresor som tar längre tid än en timme upplevs av de flesta som för långa. Man väljer då istället att försöka flytta närmare storstaden med dess många gånger redan överhettade bostadsmarknad. Detta kan till viss del bromsas genom effektivare och snabbare kollektivtrafiksförbindelser där resan dessutom kan användas till arbetstid. Men en mer hållbar väg att gå är att istället satsa på att utveckla ett flerkärnigt stadsnätverk längs storstädernas kollektivtrafikstråk. Varje stationssamhälle stärks så man kan bo, jobba och ha tillgång till service, men ändå behålla tillgängligheten till den större staden.

Återvändsgata för bilismen

Storstäderna växer, bilismen ökar och med den trängseln på gator och vägar. Att bygga ännu fler trafikleder på begränsade markresurser är inte hållbart på grund av konkurrerande markanvändning som till exempel bostadsbyggande. En utbyggnad av mer vägar är bara en tillfällig lösning på trängselproblemen och genererar i förlängningen bara ytterligare trafikökningar. Det tar ungefär fem år för trafik-ökningarna att utradera den ökade kapaciteten från en ny trafikled

Minskad bilism i staden gör att utsläppen av miljöbelastande gaser och partiklar liksom trafikbullret minskar. Detta bidrar till att öka stadens attraktivitet, leder till minskat behov av trafikleder och parkeringsplatser, till renare stadsluft och till en förbättrad hälsa hos invånarna.

Ett ytdiagram som visar slutlig energianvändning i transportsektorn mellan 1970 och 2010, inklusive utrikes transporter.

Slutlig energianvändning i transportsektorn, 1970-2010, inklusive utrikes transporter, uttryckt i TWh. Källa: Energimyndigheten, SCB och Energigas Sverige. I Energimyndigheten: Energiläget 2011

Även om fordonsbränslet i bilarna alltmer kommer att bytas ut från fossilbaserat till biobränslen, el och kanske vätgas så räcker det inte för att minska utsläppen av klimatpåverkande gaser från biltrafiken i tillräckligt hög grad. Dessutom kvarstår de för stadsmiljön stora problemen med trafikstockning, buller, säkerhet, hälsa och att en allt större del av staden tas i anspråk av trafikleder och parkeringsytor.

Ett linjediagram som visar utveckling av persontransportarbete i Sverige åren 1968 – 2008.

Utveckling av persontransportarbete i Sverige åren 1968-2008, miljarder personkilometer Källa: Trafikanalys

Trend måste vändas

För att klara de nationella målen om förbättrad tillgänglighet, mindre personskador och inte minst klimat- och miljömålen, måste trenden med ökande personbilstrafik vändas. I och kring de större städerna är förutsättningarna för detta som bäst. Här finns ett stort potentiellt resandeunderlag och mycket infrastruktur är redan på plats som kan utvecklas och kompletteras. För att nå de nationella målen är det nödvändigt att de offentliga satsningar som leder till ökad biltrafik växlas över till kollektiva transportlösningar. Samhällets resurser bör främst användas till spårbunden kollektivtrafik som rätt skött är attraktiv, snabb, effektiv och strukturbildande över tid. Flera studier visar dessutom att spårbaserad trafik har en viktig strukturbildande verkan över tid.

Priserna för kollektivtrafiken måste ligga på en nivå som gör den attraktiv i förhållande till den egna bilen. De senaste tio åren har priserna för ett 30-dagars länskort ökat med ungefär 40 procent i snitt i landet. Under samma period har konsumentpriserna bara stigit med 13 procent. Prisökningen är alltså långt större än inflationen och motverkar en större övergång till kollektivtrafik. Det finns inga nationella uppgifter som visar om länstrafiken till exempel blivit bättre på att hålla tidtabellen, eller om kvaliteten på komfort och biljettsystem utvecklats.

En omprioritering från biltrafik till kollektiva transporter skulle innebära att nästan samtliga nationella mål inom området har en möjlighet att uppfyllas till år 2050. Idag är trenden den motsatta. Mer kollektivt resande skulle också öka effektiviteten, attraktiviteten och jämställdheten i städerna och stadsregionerna. På landsbygden och i mindre orter skulle fasta stomlinjer inverka på bebyggelsestrukturen och bidra till en klimatmässigt och samhällsekonomiskt hållbar utbyggnad. Tillgången till service skulle också ges förutsättningar att öka vid stationer och hållplatser. Vid förtätning av gamla stationsorter och etablering av nya, kan det uppkomma konflikter med annan markanvändning som jordbruksmark och andra värden till exempel kulturmiljö, i dessa fall bör en regional helhetsyn tillämpas. I vissa fall bör en samlad bebyggelse få företräde

Nationella mål

Det övergripande målet för transportpolitiken är att säkerställa en samhällsekonomiskt effektiv och långsiktigt hållbar transportförsörjning för medborgarna och näringslivet i hela landet. I preciseringen av funktionsmålet anges bland annat att:

  • Medborgarnas resor förbättras genom ökad tillförlitlighet, trygghet och bekvämlighet.
  • Kvaliteten för näringslivets transporter förbättras och stärker den internationella konkurrenskraften.
  • Tillgängligheten förbättras inom och mellan regioner samt mellan Sverige och andra länder
  • Förutsättningarna för att välja kollektivtrafik, gång och cykel förbättras. I precisering av hänsynsmålet anges bland annat att:
  • Antalet omkomna inom vägtransportområdet halveras och antalet allvarligt skadade minskas med en fjärdedel mellan 2007 och 2020.
  • Transportsektorn bidrar till att miljökvalitetsmålet Begränsad klimatpåverkan nås genom en stegvis ökad energieffektivitet i transportsystemet och ett brutet beroende av fossila bränslen. År 2030 bör Sverige ha en fordonsflotta som är oberoende av fossila bränslen.
  • Transportsektorn bidrar till att övriga miljökvalitetsmål nås och till minskad ohälsa. Prioritet ges till de miljöpolitiska delmål där transportsystemets utveckling är av stor betydelse för möjligheterna att nå uppsatta mål.

Regeringen har även antagit klimatpolitiska mål i syfte att minska utsläppen av växthusgaser:

  • Utsläppen för Sverige 2020 bör vara 40 procent lägre än utsläppen 1990.
  • Hälften av energin ska vara förnybar år 2020.
  • Fossila bränslen i uppvärmningen fasas ut till år 2020.

Miljökvalitetsmålet Begränsad klimatpåverkan innebär att halten av växthusgaser i atmosfären i enlighet med FN:s ramkonvention för klimatförändringen ska stabiliseras på en nivå som innebär att människans påverkan på klimatsystemet inte blir farlig. Målet ska uppnås på ett sådant sätt och i en sådan takt att den biologiska mångfalden bevaras, livsmedelsproduktionen säkerställs och andra mål för hållbar utveckling inte riskeras.

Miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö som ska nås till 2020: Städer, tätorter och annan bebyggd miljö ska utgöra en god och hälsosam livsmiljö samt medverka till en god regional och global miljö. Natur- och kulturvärden ska tas tillvara och utvecklas. Byggnader och anläggningar ska lokaliseras och utformas på ett miljöanpassat sätt och så att en långsiktigt god hushållning med mark, vatten och andra resurser främjas.

Miljökvalitetsmålet Frisk luft som innebär att luften ska vara så ren att människors hälsa samt djur, växter och kulturvärden inte skadas och dess preciseringar om partikelhalter i luft.

Målområde inom Folkhälsopolitiken om En hälsofrämjande och säker yttre miljö

Tillväxtpolitikens mål berör också behovet av regional tillgänglighet genom att:

  • En god tillgång till kommersiell och offentlig service för medborgare och näringsliv i alla delar av landet.

Referenser

Visa

Energimyndigheten (2011). Energiläget 2011. (Elektronisk) Energimyndigheten.

Eriksson, Inga-Maj & Tornberg, Patrik (2012). Stadsstruktur och transportrelaterad klimatpåverkan. (Rapport som citerar Hagson och Mossfeldt (2008). (Elektronisk) Stockholm: KTH. ISBN 978-91-7501-312-1.

European Commission (2012). Transport infrastructures – TEN-T. (Elektronisk) European Commission.

Europeiska Kommissionen (2011). VITBOK Färdplan för ett gemensamt europeiskt transportområde – ett konkurrenskraftigt och resurseffektivt transportsystem. (Elektronisk) Europeiska Kommissionen.

MIEA, International Energy Agency (2012). Energy Technology Perspectives 2012. (Elektronisk) IEA.

Johansson, Thomas & Lange, Thomas (2008). Den goda staden: Persontransporter i Långa banor: Lätta kollektivtransportsystem med strukturerande effekter. (Elektronisk) Banverket.

Moving sustainably – Guide to Sustainable Urban Transport Plans. (Elektronisk).

ENaturvårdsverket (2012). Underlag till en svensk färdplan för ett Sverige utan klimatutsläpp 2050. (Rapport 6487. Delrapport) Naturvårdsverket.

Roos, Natalie (2012-08-01). Allt dyrare att åka kollektivt i länen. (Elektronisk) Sveriges Radio.

Sveriges Kommuner och Landsting (2008). Pendlare utan gränser? En studie om pendling och regionförstoring. (Elektronisk) SKL.

Trafikverket (2012). Transportsystemets behov av kapacitetshöjande åtgärder – förslag på lösningar fram till 2025 och utblick mot år 2050. (Remissversion huvudrapport). (Elektronisk) Trafikverket.

Trafikverket (2012). Transportsystemets behov av kapacitetshöjande åtgärder – förslag på lösningar fram till 2025 och utblick mot år 2050. (Sammanfattning huvudrapport). (Elektronisk) Trafikverket.

Trafikanalys (2012)

Westerberg, Olof (2012-01-02). Världspremiär för superbussar. Sydsvenskan. (Elektronisk).